12Nov/090
Att suga på tummen
Tänk så tröstande det måste vara. Och så igår, 11/11 så hittade J sin högra tumme. Det är så häligt när de små framstegen sker, för visst är det framsteg, både för J men även för pappa som nu inte lika ofta behöver hålla koll på var den där nappen trilade ur senast.
Det är även en vecka sedan J började att medvetet greppa saker som han kommer åt, givetvis för att snarast undersöka ätbarheten och hur mycket dreggel en sak kan tåla. Som pappas arm t.ex.
Jag är dålig på att skriva, jag vet, men bättre sällan än aldrig.