betan.se Familjeliv från en pappas synvinkel

Att få barnbarn

Igår var första besöket hos Farmor och Farfar för lilla J. Inte första gången han träffar dem, eller de träffar honom rättare sagt för han brukar bemöta de flesta besök med att snällt sova vidare så i hans värld ingen större skillnad. Dock blev vi varse om den effekt han har på sina farföräldrar och sin farmor i synnerhet. Inte ens har vi hunnit stanna bilen förrän vi möts av en förväntansfull farmor som spurtar direkt till den bildörr hon bedömmer mest trolig att vi placerad babyskyddet vid, endast för att se hur han ser ut när han åker bil. Först när den initiala nyfikenheten är stillad får den hemvändande sonen, det enda barnet, ett hej och välkommen.

Visst är det underbart att se att man tydligen aldrig är för gammal för att förändras? Borta är intresset för den enda sonen och allt som är värt att veta och prata om är det första barnbarnet. Inga frågor eller oro från farmors sida om att sin son, jag, fortfarande är arbetslös. Man är passerad till kulisserna och det känns, för att citera Smala Sussie, "rätt gött faktiskt".