Och så var det det där med jämställdhet…
”Hej Martin,

Foto www.pixgallery.com © Lasse O Persson
Jag hoppas att du fick en bra och fin förlossning och att du och ditt barn mår bra...” Så inleds välkomstbrevet från blöjklubben jag anmälde oss till och som vid första anblick verkar oskyldigt trevligt. När jag sitter och skriver detta så dimper ett nyhetsbrev ner från en av våra större aktörer på den svenska blöjmarknaden med titeln ”Din partner kan inte amma. Men han kan så mycket annat”.
Jo tack, det var en ganska jobbig förlossning som tog sin rediga tid. Det blev inte så mycket att äta och sömnen den helgen sammanfattas till två timmar halvsittandes i en saccosäck i ett hörn av förlossningssalen. Tack och lov så slapp jag 18 timmars oavbruten smärta, sprutstick och annat som min fru fick uthärda. Och jo, min fru (till lika livspartner) kan visst amma trots att HON även kan så mycket annat.
De flesta av de böcker vi har läst under vår resa vänder sig till den blivande mamman och innehåller eller berör skrämmande lite av de känslor, frågor eller rädslor som vi män känner inför att förvandlas till pappor. Kan vi inte känna samma oro över att något skall gå fel som kvinnan? Påverkas inte vi lika mycket på det känslomässiga planet av tanken att ett par inom 9 månader blir en trio? Eller tror författarna att vi män inte läser böcker?
Det är väl egentligen det som jag vill sätta fingret på. Kvinnan framställs allt för ofta som naturliga föräldern, det är hon som genomgår förlossningen och vi män skall snällt ta på oss papparollen och hjälpa till. Återkommande i litteraturen är just ordet ”papparoll”. Bara ordet i sig, taget ur allt sammanhang, säger väl inte så mycket egentligen. Att vara pappa är en roll, man betyder något (spelar roll) för någon och man har en roll att spela i den stora samhällsteatern. Att detta skall gälla för bägge föräldrarna kan tyckas vara självklart men jag har extremt få gånger stött på ordet ”mammaroll” i litteraturen. Som att man ÄR mamma, men att vara pappa är att spela en roll, inget man bara är naturligt. Vad kan det bero på?
Jag vill låta det vara osagt och avrundar istället med en uppmaning. Försök att, nästa gång ni hamnar i ett samtal om föräldraskap och familjeliv, tänka på de små orden. Hjälp mig sudda ut mamma- och papparollerna och ersätta dem med ett annat ord, förälder. Visst gör vi olika saker, och visst har vi olika förutsättningar och visst är vi pappor och mammor, män och kvinnor men i botten är vi alla föräldrar oavsett om vi lever ensamma, man-kvinna, man-man eller kvinna-kvinna.
Checklista för ledsna bebisar
Igår var en sådan där kväll då inget fungerade riktigt bra. J var ovanligt sprattlig men framför allt hungrig. Oavsett hur mycket han åt så verkade det aldrig vara nog och sömnen lös med sin frånvaro. Som pappa och tekniker så vill man ju "laga" problemet omgående och går igenom hela checklistan
- Blöjan torr, check
- Hungrig? Vill inte äta
- Rapas? Nej inget där
- Tröst med napp? Undrar hur långt man kan spotta en napp?
- Ligga på pappas bröst? Då spyr vi lite
- Bli buren på sidan? Nej det var inte kul
- Bli buren på rygg? Inte det?
- Bli buren på magen? Tigern i trädet fungerar inte idag
- Bli buren i babybjörn? Lite bättre
- Bli buren i babybjörn upp och ner för trappan? Japp, där har vi det
Vad gör man inte för sin älskade lilla son? Idag värker både rumpan, vaderna, låren och fötterna. Men för att se det som A sa, "Nu kommer rumpan snart tillbaks".
Ett leende som får mig att smälta
Det är alltid svårt att veta om det bara är gaser eller om det är pappa som får dig att le. Men nu tror jag allt att det mer ofta är pappa än gaserna. Senaste veckan har J blivit mycket mer "med" och leendena avlöser varandra även om jag nog tror att det fortfarande är mest gaser =)
Navelstumpen
Nu har det gått exakt fem veckor sedan lilla J kom till oss. Fem underbara veckor med nya tokigheter varje dag och mamma och pappa lär sig nya saker hela tiden. Som det där med navelstump t.ex. Det måste vara lite som när man får tänder, fast tvärt om. Det kliar, sen vattnas det, sedan kan man vicka på den och när den är mogen så trillar den loss av sig själv. Riktigt där är vi inte än men nästan.
Barnmorskan på BVC sa till oss i början att "jag har varit med om ett barn där stumpen suttit fast i fem veckor", tjenare, det har vi numera klått. Skall det göras så skall det göras ordentligt. Så vad är egentligen normalt när det gäller stumpar?
Gift i nappflaskor
Jag läste idag i en gammal utgåva av The Economist om ett forskarlag lett av Iain Lang från Peninsula Medical School, Exeter, i sydvästra England, som i en undersökning som kopplar mängden av det giftiga ämnet bisphenol-A (BPA) i urinen till ökad frekvens av hjärtproblem, diabetes och leversjukdommar. Studien omfattar förvisso inte barn men är skrämmande nog ändå för finns sambandet hos vuxna så finns det säkert hos barn med.
Ämnet Bisphenol-A är ett ämne som ofta hittas i plast som används till bland annat nappflaskor och dryckesflaskor enligt studien "Baby’s Toxic Bottle" som den amerikanska lobbyorganisationen The Work Group for Safe Markets beställt.
Ämnet är hett omdiskuterat i medicinska kretsar och de utförda studierna kan inte helt säkert fastställa kopplingen, det finns även flera studier som inte kan påvisa någon koppling. Dock så kan man ju undra, visst var det så med undermedlet DDT på det glada 60-talet med? Tur att oljan är på väg att ta slut så att vi blir mer kreativa med organiska material, som t.ex. Bambu vilket är det material mina strumpor är gjort av.
PoP Tävling
Jag tävlar om ett presentkort värt 200:- från PO.P hos familjebloggarna,
Tävla här du med!
Familjebloggarna

Jag vill synas på familjebloggarna.se, vill du?
Var med och tävla om en plats här!
Om betan.se
En kort introduktionspost kan vara i sin ordning tror jag.
Betan.se är ett sätt för mig som nybliven pappa att få ur mig mina tankar och funderingar kring det här med att vara förälder och numera ansvarig för någon annans liv än mitt egna. Den här bloggen, om det nu är rätt ord, får bli min ventil för ämnen som berör mig och ett sätt att motivera mig att skriva ner saker som annars så lätt faller i glömska. Just av den aledningen kommer jag att nu i början bakdatera vissa inlägg för att, för min egen del, få de i rätt kronologisk ordning. Det kommer bli inlägg som är viktiga för mig och som jag tycker tillför något för förståelsen av de nya inläggen.
Jag som skriver är en helt vanlig man i mina bästa år. Jag är gift och bor tillsammans med min fru och son i ett mindre hus beläget i en förort till Göteborg. Visst kommer det bli en del personliga detaljer men mitt mål är inte att redogöra för att jag åter igen åt flingor med mjölk till frukost, även om sådana inlägg nog kommer att ske, utan snarare att fundera kring hur man får vettiga rutiner som småbarnsfamilj och vikten av dem. Men främst handlar det om att jag vill dokumentera händelser och tankar för framtiden, för min och min familjs skull. Ja det är i alla fall ambitionen idag, sen får vi se hur det blir med det hela.
Varför betan.se? Jo ganska självklart när man tänker efter. Betan var vårt arbetsnamn på vad som nu är vår son. Betan, som i en betaversion av en liten människa eller en liten rund sockerbeta i mammas mage, vilket det egentligen var kommer vi nog aldrig få veta.